KROATIEN

SEGLING I KROATIEN. Alltfler drömmer om seglingssemester i soldränkta Kroatien; ett billigt land med gästvänliga människor som på senare år lockat all fler turister.

Tänk att under sträckta segel tyst glida fram över turkosblå, kristallklara vatten, lägga till i små hamnar och utforska urgamla byar och städer dit turistströmmarna ännu inte riktigt letat sig fram.

Numera är det inte svårt att göra verklighet av sådana drömmar. Man behöver vare sig ha seglingsvana eller vara särskilt gymnastisk för att kunna följa med någon av alla de segelbåtar som gör längre eller kortare expeditioner längs den tämligen oexploaterade kusten, kantad av drygt tusen öar.

Tillsammans med åtta andra mönstrar jag på More sailings 16 meter långa ”More 55” i Maslinica. Vi får bor två och två i små hytter. Stämningen blir snabbt familjär. Några vill styra, eller dra i rep och tåtar – andra bara ta det lugnt och njuta av färden genom detta paradis: stark sol över blåa vatten – glest bebodda öar – vidöppen horisont – städer från antiken med smala gränder och enkla stenhus – autentiska små fiskelägen där jag med ens tycker mig uppleva ett sommarlov från allt vad nutid heter…

-Här får man hjälpa till så mycket eller lite man vill, betonar skepparen Fredrik Olsson, som tillsammans med värdinnan Bella ser till att vi får mat och dryck och hela tiden kan må som prinsar och prinsessor.

More sailing, som bl.a. arrangerar ”50 plus-segling”, låter gärna resegruppen föreslå resrutt. Vill vi segla under stjärnhimlen och nästa morgonen angöra Dubrovnik? Eller korsa Adriatiska havet och snabbesöka Italien?

Seglen fylls av sol och vind… I den 27-gradiga värmen fläktar det skönt till havs. Bella sitter på däck och skalar potatis medan vår skeppare säkert styr oss mot ön Vis. En flock delfiner tumlar om kring stäven, kastar nyfikna blickar på oss och väcker allas förtjusning.

Vi förs in i en bekymmerslös, underbar tillvaro – och livet blir plötsligt just det fantastiska äventyr vi kanske ofta drömmer att det ska vara.

Jag ligger på fördäck och lyssnar till vattnets skummande kring bogen och Livet känns närmare än på länge.

*

SHANGHAI. Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av i en av världens största städer och hamnar i ett folkmyller så omtumlande att man nästan kippar efter andan: Drömmer man eller är man vaken?

 

Resan in mot centrum är en smula drömlik den också: jag reser med Magev, världens enda magnettåg i kommersiell drift. Tåget svävar alldeles ovanför magnetskenorna och far fram i 430 km/timmen!

 

Min kinesiska guide pekar på höghusen i en av de centrala stadsdelarna: ännu på 1980-talet var där åkermark… Kina var mycket fattigt ända fram till 1990-talet, fortsätter hon. Antalet bilar var litet: de flesta cyklade… Men sedan lanserade kommunistregimen stora ekonomiska reformer – och livet förändrades. Idag är trafikstockningarna ungefär som här i väst, låt vara att antalet gångtrafikanter är rent överväldigande: i innerstan möter strida strömmar av gående. Cyklisterna är inte många, men en dag ser jag en kolonn arbetare i blåställ komma cyklande ut genom ett par fabriksgrindar.

 

Åtskilliga jag möter bär på andningsskydd. Luften har på senare år blivit starkt förorenad. En dag var luftföroreningarna 30 gånger högre än WWF:s rekommendationer. Redan från luften, på väg mot den kinesiska kusten, ser jag ett kompakt dis av föroreningar tätna i takt med att storstaden närmar sig. Kanske inte undra på att myndigheterna nu vaknat till och satt igång vad som verkar vara den mest ambitiösa satsningen i hela världen på just solcellskraft. Och längre norrut längs kusten byggs en eko-storstad, Dongtang, som väckt intresse världen runt.

 

Området Pudong, vid floden Huangpu, har idag en skyline helt i klass med Manhattans. I år öppnar världens högsta byggnad: Kina Shanghai Tower – 632 meter högt. Lägenhetspriserna i centrum närmar sig extrema nivåer.

 

I centrala delar av stan finns stadsdelar där britter, ryssar, fransmän respektive tyskar bodde under de långa perioder då Shanghai styrdes av kolonialmakter.

 

Dagens Shanghai utgör en extrem mix av gammalt och nytt. I stadsdelen Bund dominerar pampiga hus från förra sekelskiftet, uppradade längs flodstranden. Här bodde engelsmännen. Det finns till och med en kopia av Big Ben. På en av takterrasserna finns en bar och restaurang, Glamour bar, i traditionell kolonialstil – högt ovanför stadens brus. Miljön är minst sagt komfortabel. Jugendhotellet Fairmont peace hotel från 1929 är en arkitektonisk pärla. Här skulle säkert Woody Allen känna sig inspirerad att spela in en ny romantisk komedi.

 

Åter nere på gatorna gäller det att flyta med i folkströmmarna. De flesta jag möter är kineser. På en pizzeria blir jag uppvaktad av bordsgrannar som vill ta kort på mig (en vit man! ) och som till varje pris vill veta om jag har en facebookprofil.

 

Jag besöker trädgården Yuyuan Garden från 1500-talet. Det är välordnat, med en rad urgamla tempel, men helheten lite plottrig, abstrakt; mest fascineras jag av hur kineserna utfodrar de jättelika guldfiskar som simmar runt i dammarna – stora som gäddor.

 

Under den brittiska kolonialtiden kallades Shanghai ibland “Orientens hora”. Opiumhandeln var stor, missbruket utbrett, prostitutionen likaså. Situationen utmynnade i det så kallade opiumkriget mellan Storbritannien och Kina. Västerländsk arkitektur präglade allt mer stora områden – och i början av 1900-talet omtalades Shanghai som “Österns Paris”.

 

När Kina 1949 blev kommunistiskt utlokaliserades många av de utländska företagen till Hong Kong, som då styrdes av Storbritannien.

 

Idag är Shanghai ett shoppingparadis, med spegelblanka lyxgallerior som kontrast till de traditionella affärskvarteren i trånga gränder. Kontrasterna är överallt slående.

 

Ett av de f.d. kolonialområdena kallas French consession. Fransmännens bostadskvarter, med smala gränder, har nu förvandlats till ett av stans mest hippa områden, med  spännande butiker och mysiga restauranger. Här är chansen dessutom ganska stor att möta andra västerlänningar – om man nu skulle vilja det.

 

Jag besöker Power station of art – ett spännande konstmuseum, inrymt i ett f.d. kraftverk, intill floden. Parallellen Londons Tate Modern är uppenbar… Fortsätter sedan i taxi (billigt!) till ett måste för alla konstintresserade: “M 50” – ett f.d. industriområde som numera rymmer mängder av gallerier och konstmuseer. Det är som ett Christiania – men med konst istället för hasch.

 

“Folkets torg” är som en mindre upplaga av Pekings Himmelska fridens torg – och här, I ett hörn av parken, möter jag hundratals män och kvinnor som letar efter en äktenskapspartner till sina barn. Föräldrarna håller fram skyltar och hoppas att någon av de andra föräldrarna ska nappa… Jag ber min guide översätta en av skyltarna:

 

”Kvinna. Född i maj 1988, 165 cm, 54 kg. Studerat i Australien, master degree i ekonomi, arbetar i bank, kommer ursprungligen från Jiangsu-provinsen. Mamman är pensionerad, pappan är ingenjoor. Önskemaal på mannen. Måste vara högre än 175 cm, måste ha en bachelor-examen som har utfärdats efter heltidsstudier, inte ha varit gift tidigare, född efter 1983. Mammans telefonnummer är…”

 

Under kulturrevolutionen var det tuffa tag I Shanghai. Regimen gick hårt fram, med tanke på stans förflutna som “liberal” och “kapitalistisk” stad.  Personer som hade allra minsta kontakt med utlaaningar kritiserades. En del internerades, några till och med dödades. Mellan 1966 och 1970 skickades en miljon (!) unga shanghai-bor ut på landet för att “rehabiliteras”.

 

Idag är Shanghai en stad där modernt affärsliv mer och mer ses som en självklarhet och där den västerländska livsstilen vinner terräng. Kontrasterna mellan gammalt och nytt är enorma. Vissa inslag – som alla undersysselsatta vakter på museer och i tunnelbanan – påminner om att detta är en kommunistisk stat. Men: huvudintrycket är fascination: här förändras allting i svindlande tempo.